...känner man sig ibland galet maktlös. Man önskar man kunde hjälpa på något sätt men vad mer kan man göra än att bara finnas där? Man önskar att man kunde överta, i alla fall en ynklig liten bit, av allt det jobbiga dom går igenom bara för att underlätta. Hugga av sig en arm för att eventuellt kunna hjälpa till att bära. Men nej...allt man kan göra är att lyssna och trösta, vilket många gånger kan vara väldigt frustrerande. Så alla fina vänner där ute och älskade familj, jag hoppas ni har mitt nummer. För jag har tyvärr bara två armar och en måste hålla i mobilen. Amor para todos!
1 comment:
<3 kärlek ända till norge!
Post a Comment