Romantikern...

...i Emma vill aldrig riktigt slå sig till ro trots motsträvande åtgärder för jämnan. Och inte tycks den obotliga nattmänniskan heller vilja ge upp. Inte för att jag bekämpar henne nå vidare. Har legat halva natten och letat biljetter till andra sidan jorden. För dit vill jag ju tydligen också åka så snart jag har chansen... eller tja, så ofta har det ju inte hänt, viljan är kanske större än de faktiska handlingarna. Men de gångerna detta fantastiska fenomen inträffat verkar jag ju ha uppskattat det..eftersom jag alldeles snart känner till alla sökmotorer som finns för resor på internet. Gräset är grönare på andra sidan eller? Här i Oslo är gräset alldeles grått och täckt av vitt puder som är sådär himla kallt. Försöker finna det roliga i detta kalla, mörka nord men det varma, ljusa södra verkar inte vilja släppa järngreppet om denna rastlösa, nattliga, romantiska själ. Oerhört poetiskt, inte sant? För att lägga till en ganska dålig egenskap i denna fantastiska smakkombination av personlighetsdrag så skulle jag vilja påstå att jag är ganska bitter. Nu har jag lyssnat på samma låt 10 gånger och fortfarande inte hittat en passande biljett mot det grönare gräset. Men låten var ju helt fenomenal iallafall.