...att ta tag i resten av livet. Kom som ett chockbesked idag att det är ynkliga 2,5 vecka kvar i Sundsvall. Vi har snart varit hemma i två månader och jag har absolut ingen aning om vart dom två futtiga månaderna tog vägen. Pausen är över, läge att komma på vad arton man ska göra i höst. Ressuget har inte direkt blivit mindre av att faktiskt yra runt i världen, så jag lär ju göra mig en till resa någon gång framöver. (Sorriii har inte planerat att bli vuxen än på ett tag, nej!) ;)
Cuba är mer eller mindre bestämt till nästa sommar IGEN, men denna gång stannar farsgubben hemma så om jag lyckas åka vill jag ha en polare att ränna runt på äventyr med i landet, frivillig?! ;)
Igår vart det middag hos fadern och Aleika hade lagat ris med svarta bönor och friterade matbananer som är så mycket Cuba det kan bli! Sen lyssnade vi på reggaeton och drömde oss iväg till Havanna. Jag längtar tillbaka heeeelt obeskrivligt mycket.
En annan sak jag tänkt på är vad fort detta året gått och vad mycket som hänt. Har ju haft helt vansinnigt roligt och flummat runt som aldrig förr. Och nästan år då!?! Utan hjärtekross och fri som en fågel. Kan ju sluta precis hur som helst, spännande eller hur?!
Äkta cuban med cigarren i handen, Trinidad.
Så här ser gatorna ut i Trinidad.
Life is AWESOME, Trinidad.
Transportmedel à la tillbaka till 50-talet.
Solnedgång och amerikanare, Varadero.
Nyfunna kanadensiska polare som jag fick äventyra med i några dagar, Varadero.
Har mängder med mer bilder från Havanna och Viñales som måste redigeras och komma ut på nåt sätt men verkar som tummen sitter hårt o fast.
Tack finaste Emma2 för en GRYMT ROLIGT HELG!
No comments:
Post a Comment