...såg på facebook att man kunde se vad som hände just idag för ett år sedan. Idag för ett år sedan tog jag och Elin bilen till Karlstad och jag var på anställningsintervju för att åka till Barcelona i ett halvår. Nu slutade ju den historien på ett helt annat sätt då men började fundera fram och tillbaka över allt som hänt detta år. Kom hem från en helt vansinnigt fantastisk resa till Asien och det enda som existerade i tankarna var "hem, jobba ihop pengar, sticka igen". Mötte en kille i Asien som hade sparat ihop pengar för att resa i ett år och såg upp till honom med sjuk avund och tänkte att det ska jag också göra. Han är fortfarande ute och reser. Och nu ett år och 2 månader senare har jag gjort det...jag har sparat ihop pengar för att resa i ett helt år om jag vill...utan att jobba under hela det året om jag inte vill. Och nu, för ungefär en kvart sedan när jag faktiskt loggade in på min bank och insåg detta, blev jag sittandes en stund som kändes om en evighet, helt chockad. Men just för tillfället vill jag inte alls ut och resa. Eller jo, jag vill väl alltid ut och resa MEN jag vill inte lämna Oslo. Denna tid känns som en tid man kommer minnas resten av livet, en sån man kommer längta tillbaka till så att man får ont i magen. Och jag är liksom inte klar med den tiden...än... Men SJUKT att faktiskt kunna om jag vill. Helt galet sjukt. Om inte annat helt fantastiskt!
I Oslo händer det som vanligt alldeles för mycket hela tiden. Jag har ett helt fantastiskt jobb men sjukt fantastiska människor, världens bästa roomies. FY så mycket kärlek det finns i denna lilla Emma till er alla. USCH så fina ni är.
Så istället för att drömma sig långt bort och aldrig drömma sig hem igen så ska jag drömma mig iväg till Berlin. Det är en sanndröm för den 14:e går flyget :)
Denna man har spelat på repeat för mig hela kvällen på vårt mysiga lilla loft, han har kammat hem lite kärlek han med. Bra skräp!
No comments:
Post a Comment