September 2006, det var året då två stackars arbetslösa, panka, hungriga ungdomar kom liftandes ner till staden Ulricehamn. Dessa två ungdomar var faktiskt ett par, en pojke och en flicka på hela 20 år fyllda som var löjligt kära i varandra. Sommaren hade gått åt till att luffa upp alla pengar i Sverige och Europa och i ungefär en månads tid hade de nu suttit långt in i Norrlands skogar och rullat tummarna, levt på linssoppa och frusit. Det var dax att det hände något. Så dom packade sina väskor och sträckte ut tummen, destianationen blev då Ulricehamn, en liten stad i södra Sverige till flickans syster. Där fick de två hjälpa till med sysslorna i huset för brödfödan. Syster hade nämligen köpt ett helt nytt hus med en vindsvåning som paret skulle bo på. Första natten målades hela vindsvåningen vit, vitt var nämligen systerns favoritfärg och allt skulle så småningom bli vitt i det nya huset.
Det unga panka och rastlösa paret insåg snart att livet är hårt utan pengar och bestämde sig för att besöka en närliggande större stad för att se om de kunde få tag på något arbetet. Eftersom de var lite halvt desperata tog de det första bästa arbetet som de fick erbjudande om och det blev då att sälja telefonabonnemang till privatpersoner över telefon. De vantrivdes båda två med den nya inkomstkällan men fick så att säga bita i det sura och fortsätta knega tills de kom på fötter ekonomiskt igen. Boendet började snart kännas väldigt trångt och oprivat så snart började det unga paret leta efter ett eget boende i den lite större staden en liten bit utanför Ulricehamn. De hittade snart en liten enrummare på 39 kvm ca 15 minuters bussväg från stadens centrum och flyttade in väldigt omgående. Julen 2006 var de installerade och permanent boende i den lilla enrummaren i den lite större staden utanför Ulricehamn och hade egentligen ingen som helst aning om vad som var syftet med just detta men tänkte lite slött att "spontant är bra hurra". Dessutom var de väldigt glada att ha ett hem eftersom de luffat runt en längre period och egentligen bara ville ha en ordentlig säng och en alldeles egen nyckelknippa till sitt alldeles egna hem.
Fortsättning... ja ni vet.
No comments:
Post a Comment