De jobbade och jobbade och insåg att det är faktiskt skönt att ha en ekonomi men fruktansvärt tråkigt att jobba. Så i Maj 2007 gick flickan och köpte dem en utlands resa till en ö långt långt borta vid medelhavet så att de skulle ha en chans att återhämta sig. För första gången i livet skulle de åka på en charterresa med hotell, pool, sol och allt vad det innebär. Två dagar innan planet lyfte berättade hon det för honom och han blev självklart väldigt glad att slippa arbeta i hela två veckor.
Två veckor gick snabbt och snart var de tillbaka i det tråkiga, dystra och kalla land de olyckligt nog föddes i. Men sommaren närmade sig med storsteg och i Juli 2007 hade paret sitt livs första betalda semester, precis som man årligen har som hederlig arbetare i vårt avlånga land. Fyra härliga veckor utan arbete, skönt.
Den lilla staden utanför Ulricehamn hade en tendens att alltid råka ut för regnväder. Detta gjorde hela stadens invånare väldigt ledna och trötta. Vintern bestod av ett enda stort grått, kallt och blött regntäcke. Tanken från början var att temporärt bo i staden de nu hamnat i, om de trivdes skulle de troligtvis stanna men om de inte trivdes skulle de dra vidare. Men det kändes allt svårare och svårare att ta sig någonstans desto längre tid som gick. Flickan fick ett nytt jobb som var bättre än det förra och skaffade sig så småningom en häst att hjälpa till med på veckorna. I december 2007 var dom tvugna att flytta ut ur sitt enkla hem och stod då i valet och kvalet om de skulle flytta ifrån staden eller till en ny lägenhet. Eftersom de var allt för bekväma och lite rädda att hamna i samma situation som de satt i förra gången de flyttade och sa upp sig från sina jobb så blev det en ny lägenhet, men denna gång lite större.
Så började tiden på Alidebergsgatan 27, en tvåa på hela 65kvadratmeter. Till en början hade de endast en säng ståendes mitt på golvet i vardagsrummet och självklart sin fina 52 kilos tv alldeles intill. De insåg snart att större bostadsyta utan några möbler var lite meningslöst. Enrummaren hade de ju hyrt möblerad. Så de köpte sig en stor och fin soffa, ett soffbord och ett tv-spel med plastgitarrer så att de hade något att fördriva tiden med.
Hela vintern bestod av soffmys och plastgitarrsspel. Deras fina blå akustiska ibanezgitarr började samla damm och blev ersatt av det nya häftiga tv-spelet. Mot vårkanten gjorde de några tappra försök att åka iväg till Norge och jobba. Men bekvämligheten tog över igen.... varför ska man riskera något när allt är så bekvämt som det är? De hade nu både en soffa, ett tv-spel, en tv (vilken var en stor fördel till tv-spelet) och en alldeles alldeles egen lägenhet. Kunde det bli bättre än så?
sen då?
1 comment:
Tänk så jag saknar Emma. Tänk så jag saknar allt! Tessis
Post a Comment