Joråsatte...

...nu är Linnea i Barcelona. Om man vill så kan man ge bort sina drömjobb till andra ;) haha galet!

Har precis flyttat ihop med fröken Blomquist (Quist och inte kvist, mycket viktigt!) och det känns verkligen helt grymt! Har ett alldeles eget rum , som är ganska jättetomt... MEN det är mitt :D och jag har fått en byrå där jag kan lägga mina kläder, lycka på hög nivå för någon som bott i en väska ett gäng antal månader. Sicken trygghet man har skaffat sig, sambo, lägenhet.. byrå. Hela paketet!

Har även träffat på en av våra grannar,en man på 92 år gammal. Han kom fram till mig och Emma när vi stod utanför huset och inledde ett lagomt uppmuntrande samtal genom att säga att han ångrar att han har varit så feg. Jaha varför, frågar man ju då eftersom han tydligen verkar vilja lätta sitt hjärta. Han berättar då att han ångrar att han var för feg för att hoppa ifrån balkongen för flera år sedan. Han skulle ha hoppat då medans han kunde och nu är han så glad över att hans tid snart äntligen är över. Upplyftande! Stackars lille man, bitter och ensam. Jag ville bara fråga vart han bodde så jag kunde gå och hälsa på, koka lite kaffe och lyssna på hans historier om andra världskriget och om hur världen var 1930. Men frågan är om det ens går att muntra upp en så bitter människa. Jag och Emma fick genast lite perspektiv och förstod att vi är ju galet positiva människor ändå. Hoppa ifrån balkongen med en fallskärm kanske skulle vara festligt, för kittlet i magen. Stackars bittra människor. Slå mig hårt med något ännu hårdare om jag någonsin snöar in på det spåret.

Ne nu ska jag sticka. Snart kommer ju snön!