Visst kan det vara skönt när det blir vintertid igen..

Jo men visst serru, jag borde inte få skriva här idag. Och inte någon annan dag det kommande halvåret heller. Imorse när jag vaknade var det mörkt ute, hela tiden. Ända tills att jag satt mig på cykeln och rullade iväg till jobbet. Det är sådär rått ute, dimma över hela Borås och sån rå luft som kryper in i huden och gör dig påmind om att det inte spelar någon roll hur mycket kläder du tar på dig, den når dig ändå. Jag är ju så trött på att frysa, jag hatar det. Vad är bättre än att kunna gå ute med bara ett linne på sig? Utan att frysa.

Ironin kommer krypandes och bitterheten är total. Varför? Sverige är ju faktiskt ett bra land på många sätt men varför består ungefär 9 månader varje år av mörker och kyla. Häromdagen var det världens värsta rubrik på metros framsida, "DET KOMMER BLI EN LÅNG OCH KALL VINTER". Vem vill veta det? Det är ju som att slå svenskarna i magen, sticka kniven i ryggen. Vi lever ju på hopp om fint väder i detta land. Låt oss tro att det blir en kort och smärtfri vinter, vi vill inte veta nåt annat! Vädret...det är ju det största samtalsämnet som finns i detta land! Man hör det överallt, "det ska bli sol i helgen" eller "usch vad det regnar hela tiden" osv osv osv osv osv. Finns inget slut på det hela. Jag tror inte att det finns någon annan befolkning som pratar så mycket om väder som vi? Eller?

Dessutom är svenskar härliga människor egentligen, vi är inte så tråkiga som vi framstår. Vad ska man prata om när man inte har något att prata om? Jo vädret. Det stämmer inte, vi pratar om vädret hela tiden med alla, även om vi har andra saker att prata om.Det är alltså inte vårt fel att vi är tråkiga, bristen på D-vitamin gör oss tråkiga. Man hamnar i nåt slags ide på vintern. Man blir trött, frusen, längtar till sin säng, till en filt.. till en kopp varmt te, ylletröja, varm dusch. Och fram för allt längtar vi utomlands. Tänk att bara få komma iväg en ynka vecka. Det räcker.. bara en enda vecka av sol, värme, sanden mellan tårna, gå ute i linne klockan sent på natten. Det är som att vi flyr till en annan plats i våra tankar för att klara av detta. Vi blundar för det hela och tänker "nu är det bara si och så långt kvar till sommaren". Hela vintern är en lång väntan på att det ska bli ett slut..

Nu är det ju inte så att alla känner på detta sätt. Men jag känner så här. Det är med en stor sorg i hjärtat som jag säger att nu är sommaren slut, hösten är här. Nu blir det mörkare, kallare, dystrare, gråare, råare och likaså blir jag. Pessimist är vad jag blir.

För att vara en ynka gnutta positiv i detta inlägg så kan jag säga att jag älskar vintern. Det här är vad jag älskar med vintern:



Men i Borås får vi försöka njuta av det råa kalla regnet. Snö existerar inte, och solen får vi se åter någon gång i mars.

Till denna bittra dag i ära har jag valt denna tröjja. På tal om kläder så vill jag även påpeka att överst på listan av hatade uttryck för tillfället är "det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder". Bullshit.



O man tänker hela tiden att det kommer förändring
Denna förkylningstiden verkar vara oändlig
O SMHI förutspår ju något eländigt
Medan vi kutar runt med kalla kårarna ständigt
Ge mig mer stackmoln mera koldioxid
Inga solstrålar inte D-vitamin
Ingen kokosnöt med paraply i
Ge mig en väderlek man har paraply i
När solen går ner vid 3 är jag i soffan vid 5
I 4 månader är man fan fånge i sitt hem
Me snö upp till knäna ingen tö i min hjärna
En rödare näsa ber jag till vår glödande stjärna.



Meeeeeeeeeeeeeen ha en fortsatt trevlig dag. ;)