Nej hur tråkigt är det inte då...

...att blogga om ett vardagligt liv egentligen. Man kanske ska lägga ner hela vardagsbloggen och börja med en temablogg. Tema MODE kanske.. eller vänta..det finns ju redan. Ja men MAT då? Nee finns ju också ja... Nej en sån här blogg skulle man skaffa sig:
http://www.444km.blogspot.com/
Snubben som liftar över hela världen, sicken snubbe.

Nej meeen vardagsbloggare som man är kan jag meddela att jag för tillfället hänger ute på Hönö hos min fina vän och numera heltids inkomstkälla Erica och har det jättebra. Livet är lekande lätt förutom när det är så där fruktansvärt kallt som det blir vissa dagar. Men det kan man bota med tacos, idol och solarium. Ja, idag mina vänner har jag solat solarium för FÖRSTA gången i mitt liv. Och jag har även kommit fram till att jag har verkligen lagt ut onödigt mycket pengar på att resa till varmare breddgrader för att få en gnutta sol och en brunbränd hjässa. TIO minuter i Gittan och Oves garage kirrade ju biffen, krävdes ju inte alls en 14 timmars flygresa över halva jorden för att bli brun. Förstå vilken aha-upplevelse. Resa till Thailand 6000kr,Solarium 60kr.. 2 nollor mindre. Vad jobbar jag för?

Jag jobbar för en välförtjänt lång semester.

En sak jag funderar över är hur människor bara jobbar bort sina liv. Sen vaknar man till där någon gång veckan efter att man har fyllt 65, när man äntligen fått andas ett slag och förundras över hur fort livet försvann och vad som egentligen hände med all tid. Människor längtar efter pensionen hela livet för att då när man blir pensionär kan man äntligen få bestämma helt själv över sin tid. Tjänat samhället tillräckligt länge för att förtjäna att få ägna sig åt sig själv. Ska man trots allt gilla läget så borde man väl skaffa sig ett jobb som man anser är värt tiden och ansträngningen. Klart man är beroende av pengar, hur kan man undvika att inte bli det i det här samhället. Men jobbar man för att kunna leva eller lever man hela livet för att jobba. Säger tjejen med tre jobb.

En annan sak jag funderar över är det här med att längta till någon som kommer hända eller sakna något som har hänt. Hur mycket tid som förbrukas på det att man helt missar den tid man befinner sig i. Just nu befinner jag mig i nåt form av övertrött-filosofiskt-tillstånd och jag längtar faktiskt till imorgon då jag kanske ska få köpa en skinnjacka (i fusk-odjuriskt-skinn) som jag egentligen inte behöver. Och jag saknar alla vänner som inte är här och sommaren. Men för att leva ett stycke i NUET så kan jag säga att jag är sååå lycklig över att sängen är två meter bort. För shit så trött man kan va.