Fy sådan hatkärlek...

...jag har till Facebook. Helt underbart roligt att kunna ha kontakt med alla polare man har över halva jorden men ack så dryg denna alldeles för integritetsdödande sidan är. Det beror givetvis på hur mycket man vill hänga ut sig själv, man BEHÖVER ju inte vara en del av den. Men likt för(#¤askat loggar man in titt som tätt och kan bli sittandes i en dvala av slött surfande i ja...timmar! Det är ju ungefär ett lika icket tankekrävande nöje som att se på tv, om inte ännu mer iqbefriat. Som att läsa en skvallertidning innehållande alla man känner (plus några till som man EGENTLIGEN inte är vän med men ändå har med på sin lista, för man vill ju självklart kunna snoka på alla) med bilder, kommentarer och vilda diskussioner om allt ifrån middagsmaten, diverse i-landsproblem till Irakkriget. Man kan ju ta reda på det mesta om alla, söka upp precis vem man vill. Arbetsgivare, den där killen på spårvagnen, mormors systers killes sons...häst. Ingen med Facebook är anonym. Men hur kul är det att vara anonym egentligen... men det känns som att all data som lagras från denna enorma site någon gång kommer bli använd emot dig. Såklart! Det är ju en helt briljant idé till att få tillgång till all information det går att få tag på om alla. Welcome to thä 2010. Snart är ID-chipet vi ska ha inopererat i pappan här, vänta bara! ;)