Så sitter man här igen. Utvilad som få efter en hel lång och härlig arbetsvecka. Jag kan knappt bärga mig till nästa vecka! förstår inte varför det ska vara nödvändigt att ha massa lediga dagar mitt i allt jobb? Värdelöst.
Denna vecka har varit allmänt slö. Eller snarare dessa två veckor. Har fått gått hem tidigare fem dagar av tio och försov mig imorse + att jag fick gå hem tidigare. Det är helt vansinnigt att jag kan försova mig när jag har sammanlagt 9 alarm ställda varav alla ringer tills man slutar snooza och stänger av dem. John vaknade inte heller. Och min chef verkade inte jätteledsen över att jag var borta eftersom han ringde två timmar efter att vi hade börjat. Det roliga är att man alltid blir utskrattad varje gång man försover sig på mitt jobb. Inget skäll här inte som man är van utan desto fler gånger desto roligare blir det. Men jag gnäller inte för det. Det gäller att hålla sig på den nivån att man inte passerar gränsen från att det är kul tills att dom blir förbannade. Så jag håller mig till nån gång ibland.
Nu kom min favoritkille hem. Ohh vad jag är tofflig, blir nästan rädd för mig själv. Imorn ska vi se arbetskamraterna med störtkruka skumpandes på islandshästar. Hah. Vilken upplevelse!
På söndag är det hopptävling för second och jag hoppas för allt i världen att han förstår att han ska över alla hinder denna gång. Han tycker det är kul att hoppa 1-3 stycken och sen vägra ut sig. Varför anstränga sig när man inte måste liksom?
Vin och lite snacks på balkongen ikväll. Jaaa bra idé. Ni skulle ha haft min balkong. This is THE Balkong alltså.
Over and slut.
No comments:
Post a Comment